Aftonbladet har i sin iver att koppla samman webb och papper infört något de kallar tagg. Jan Helin sägs själv ha varit initiativtagare.
En tagg är en streckkod i papperstidningen du förväntas skanna in med din mobiltelefon för att kunna få ut ett mervärde via den mobila webben. Kanske en video eller mera bakgrundsmaterial. Tekniken kommer från tyska BeeTagg.
Men systemet är brutet från start och likt DRM är det defective by design. Varför? Let me count the ways;
– För att kunna skapa taggar krävs en programvara och framförallt en licens
Licensen kostar pengar för "utgivaren". Enskilda taggar kan dock skapas fritt via BeeTaggs hemsida
– För att kunna läsa en tagg krävs speciell programvara i din mobiltelefon
Instruktionerna är på tyska och programvaran verkar inte själv kunna avgöra vilken lur man har. Hur sjutton ska Svensson och Johansson orka sätta sig in i det?
– En tagg går inte att översätta till en URL
Därmed går den inte med lätthet att lägga ut länkarna direkt på webben.
- Tidningsmakarna får ännu ett (i deras ögon krångligt) arbetsmoment att utföra
Papperstidningsmakare är oftast redan webbnegativa och de har alltid ont om tid inför pressläggning. Vem hinnner då skapa en tagg och dessutom fylla den med rejält mervärde?
På det hela taget visar Schibstedts satsning återigen på hur otroligt lite gammelmedia egentligen förstår av sociala media. Frågan är om de över huvud taget kommer att begripa innan det är för sent?
Andra bloggar om aftonbladet, tagg, beetagg, social media
