Veckans spaning kommer från Mikael Pawlo. Mikael är idag VD för spelbolaget Mr Green men har på många sätt varit med och påverkat svenska Internet ända sedan sent 90-tal.
Den största utmaningen för oss spelbolag de närmaste fem åren är inte lågkonjunkturen, den hyperkonkurrens som råder på marknaden eller ens alternativa underhållningsformer som Wii och CounterStrike. Istället är det den politiska risken. Den samtidigt ökar och minskar. Vissa länder börjar dela ut nationella spellicenser, medan andra talar om filtrering och förbud.
Frankrike börjar nu dela ut spellicenser. I England har det funnits sedan länge. Så även på Malta. Även i Italien har man nu börjat komma igång. Det är emellertid inte alla länder som agerar på detta sätt. Det finns även länder som gör allt för att skydda sina nationella monopol mot internationell konkurrens från privata aktörer. Ett exempel på ett sådant land är Sverige. Våra grannar Norge och Finland ligger inte långt efter.
Det är inte så mycket en fråga om moral eller att skydda invånarna. Hade det varit moralen eller invånarnas väl man ville skydda skulle man aldrig tillåta Svenska Spel att erbjuda spel på Jack Vegas-maskiner placerade och konstruerade för minsta möjliga motstånd. Man skulle inte heller tillåta okontrollerat spel via tobakskiosker och spelombud. Det handlar givetvis om pengar. Stora pengar. År 2007 gjorde Svenska Spel en vinst på 5 247 miljoner kronor. För att skydda sina nationella monopol och de intäkter dessa innebär för staten är man beredd att rucka på den mest grundläggande principen för ett fritt Internet. Lagstiftaren överväger filtrering och att bryta nätneutraliteten. Vi talar om en ordning välkänd från stater som Nordkorea och Kina.
Internet som sådan är en ”dum” teknik. Det är en end-to-end-teknik, vilket innebär att nätverket i sig inte har någon intelligens. Det kan bara transportera data. I det avseendet påminner Internet mycket om boktryckarkonsten. Boktryckarkonsten som sådan var inte farlig, men den information som kunde distribueras med hjälp av den kunde uppfattas som ”farlig” eller ”dålig” och värd att censurera på olika sätt. Längst gick katolska kyrkan med sitt index över förbjudna böcker. Boktryckarkonsten som sådan lät sig inte påverkas. Tekniken var dum och förstod inte vad den bar för innehåll. Samma sak gäller Internet, oavsett om det är politiska budskap, hatpropaganda, bilder på släkt och vänner, upphovsrättsligt skyddat material, eller ett brev till en vän som distribueras. Det är bara data för nätverket. Detta kan givetvis ändras genom att man sätter in funktioner hos internetoperatörerna som granskar eller förändrar arkitekturen. Den som vill reglera Internet som sådant är troligen intresserad av det.
Fri och öppen arkitektur en förutsättning
Samtidigt är den ”fria och öppna” end-to-end-arkitekturen i mångt och mycket en förutsättning för de stora tekniska landvinningar som är relaterade till Internet. Det finns givetvis möjligheter att även på mjukvaruväg i den enskildes dator förändra vad personen kan ta del av på nätet. En sådan produkt som är intressant ur ett historiskt perspektiv är Netnanny. Netnanny filtrerar bort obscent material och annat som föräldrar inte vill exponera sina surfande barn för. En annan liknande produkt är Cyberpatrol. Det kan tyckas okontroversiellt. Vem vill att ens barn skall utsättas för internetpornografi och artiklar som förespråkar terrorism?
Tittar man på vad dessa verktyg filtrerar bort kan det emellertid handla om allt från alternativa trosföreställningar till förespråkande av rättigheter för homosexuella. Vidare vill regeringens utredare nu filtrera bort bland annat nätspel. Det diskuteras även filter mot webbplatser såsom Pirate Bay och andra ställen som underlättar olovlig fildelning. Helt plötsligt känns den katolska kyrkans index inte alltför avlägset.
John Gilmore om nätcensur
Den illustre och sarongbärande John Gilmore har sagt: ”The Net treats censorship as damage and routes around it.” Det torde emellertid förutsätta att man har fria vägar att transportera information på. För om det finns kontroll på all access, alla påfarter, till nätet är det tekniskt möjligt att utöva långtgående, om än inte absolut, censur.
Det bör konstateras att Internet redan är reglerat på en mängd sätt. Hatpropaganda är exempelvis förbjudet i Sverige under lagen om hets mot folkgrupp. Upphovsrättsintrång beivras enligt upphovsrättslagen. Innehav och spridning av barnpornografi är förbjudet oavsett vilken teknik som används.
Man kan argumentera för att man inte kan stoppa alla upphovsrättsintrång med en lag. Det kommer alltid finnas människor som kan kryptera sin trafik eller skicka en fil uppdelad i bitar för att dölja upphovsrättsintrång. Vidare kan man endast komma åt sådant material som ligger inom det egna landet eller utövas av egna medborgare. Det skulle kunna vara argument både för att inte reglera Internet alls (”det är ändå omöjligt att uppnå hundraprocentig reglering”) och för att sluta reglera på dagens nivå och införa reglering på arkitekturnivå istället.
Särreglera inte Internet
Man gör ett systematiskt felslut om man vill särreglera Internet vad avser innehållet. En sådan inställning kan leda till slutet för end-to-end och det riskerar att äventyra nya uppfinningar och innovationer för vad som kan transporteras på nätet. Internet är inte en anarki idag. Det finns lagar som styr innehållet på nätet. Samtidigt är Internet fortfarande under stark utveckling. Det är ytterligare ett skäl att vara försiktig med att särreglera Internet. En global reglering av Internet 1996 hade exempelvis kunnat leda till att vi inte fått uppleva peer-to-peer-tekniken eller instant messaging, vilket i sin tur kunde minskat möjligheterna till att utveckla IP-telefoni.
Det är även lätt hänt att reglering av ny teknik ger oväntade konsekvenser. Lessig ger i sin bok Code ett exempel på detta när det gäller frivillig reglering av America Online, AOL, som på den här tiden var en elektronisk anslagstavla, ville komma tillrätta med ”snuskprat” och andra osedligheter. Man förbjöd därför användningen av ordet ”breast” (bröst). Problemet var bara att The American Breast Cancer Society som huserade på AOL helt plötsligt inte kunde diskutera sin gemensamma sjukdom.
Argumenten för och emot reglering påminner mycket om de som hördes redan när det gällde boktryckarkonsten. De åtgärder som nu vidtas känns också alltför bekanta. Om historien har visat oss något så är det att man skall vara försiktig med att reglera nya medietekniker. Trenden idag går tyvärr i motsatt i riktning med ökad övervakning, reglering, kontroll och minskad nätneutralitet, anonymitet och frihet.
Det är inte bara en fråga för spelbolagen. Det är inte ens en fråga om upphovsrätt eller dess försvar. Det är en fråga om demokrati.
Mikael Pawlo är VD för spelbolaget Mr Green. Han är även delägare i internetbolagen Piggelino, Voxbiblia och Wemind.
Andra bloggar om net neutrality, nätneutralitet, spelbolag, spelmonopol
